Får unga kvinnor med ätstörningar bra behandling i Sverige? På många sätt är säkert svaret ja. Men när det gäller maten som rekommenderas verkar tyvärr okunskapen bedövande.
Här är Annie Bengtssons historia om hur glass, godis och sötsaker ingick varje dag under behandlingen. Om hur sötsug sägs bero på brist på ännu mer kolhydrater.
Och här är vad som hände när hon struntade i sina dietisters kostråd – ”det bästa jag gjort”:
Hej Andreas!
Jag följer din blogg sen några månader tillbaka och varje inlägg rör upp känslor inom mig. Jag blir glad, arg och ledsen om vartannat. Jag tycker du är en mycket inspirerande person, du står upp för det du tror (vet) och låter dig inte påverkas av andras fördomar och okunskap. Fortsätt på samma sätt! Vi behöver fler som du i lilla Sverige, ja, i världen!
För 6 år sedan insjuknade jag i anorexi, som övergick i ortorexi och slutligen utmattningsdepression och hypotyreos. Livet kändes ganska hopplöst, kan jag säga. Jag gick på behandling för mina ätstörningar under flera år utan att egentligen bli ”frisk”. På behandlingshemmet/sjukhuset matades vi med raffinerade produkter fulla av socker, åt minimalt med protein och överöstes av vegetabiliska, förstörda fetter. Glass, godis och sötsaker ingick varje dag under behandlingen. Min mage bokstavligen skrek efter varje måltid, illamående, magont och diarré blev vardag för mig. Men lyssnade de på mig? Nej självklart inte. Jag var ”ätstörd” och därför ljög jag om det enligt dem. Näringsdrycker fulla av tillsatt socker, sötad yoghurt, kaffebröd, pasta, ris, vitt bröd, margarin, juice, inlagd frukt, glass och kakor är inte det man bör äta som sjuk. Är man inte på sjukhuset för att man vill bli frisk och fri från sina besvär? Nej, då ska man istället bli sjukare. Hur tänker de?
Enligt mina behandlare var kolhydrater det viktigaste att få i sig, inte protein som är det enda vi inte kan tillverka av andra näringsämnen, inte fett som gör oss behagligt mätta och glada, utan insulinhöjande kolhydrater. Dessutom påpekades det ett antal gånger att det var frånvaron av kolhydrater som gav oss sötsug. Trots att jag åt 7 mål mat per dag, som bestod av över 60% kolhydrater och 3 näringsdrycker fulla av tillsatt socker, var jag konstant sötsugen. Snacka om okunskap!
Efter år av behandling beslutade jag mig för att sluta, jag var så trött på allt skitsnack jag fick höra. Istället började jag behandla mig själv, inga läkemedel, inget raffinerat socker, inga förstörda vegetabiliska fetter, bara riktig näringsrik mat. Jag utbildade mig till kostrådgivare och har plöjt igenom mängder av böcker om olika dieter, näringslära och kostupplägg under senaste året.
Idag är jag fri från samtliga av mina besvär. Jag är frisk från mina ätstörningar och har ätit mig fri från både hypotyreos och utmattningsdepression. Jag har blivit mig själv igen, en sprudlande och glad 21-åring med glimten i ögat. Och det genom att välja riktig naturlig mat. Att rent ut sagt skita i läkarnas och dietisternas råd är det bästa jag gjort! Självklart finns det duktiga läkare/dietister, men tyvärr är det många som inte har rätt kunskap om hur kropp och knopp hänger ihop, om hur mat påverkar oss och hur viktigt det är att vi får i oss rätt näring för att vi ska kunna fungera optimalt.
Under mina år som sjuk blev jag konstant erbjuden olika typer av läkemedel, antidepressiva, sömnpiller – you name it, jag har testat. Läkemedel skrivs ut på löpande band och gör att man kan fortsätta sitt liv som vanligt, men det löser aldrig grundproblemet. Är det inte bättre att ta tag i det som orsakar problemet så slipper man knapra piller i resten av sitt liv? Bara en tanke.
Hur som helst, tack för en jättebra blogg! Fortsätt inspirera och sprida kunskap.
Om du vill får du gärna publicera det här mejlet, om det kan hjälpa någon annan är det bara positivt!
Med vänliga hälsningar,
Annie Bengtsson
Det är inspirerande att läsa om vilken skillnad bra mat kan göra. Tänk om fler unga med ätstörningar kunde få hjälp att äta bra mat istället för skräpkolhydrater. Det skulle rimligen hjälpa många fler.
Har du några liknande erfarenheter? Lämna gärna en kommentar.
Har du en framgångshistoria du vill dela med dig av här på bloggen? Skicka den (gärna med bild) till andreas@kostdoktorn.se. Berätta om det är ok att publicera namn och bild eller om du vill vara anonym.
